julia eva therese

fick denna leopard-fejk-pälsjackan av mamma idag, hon hatade den, min lillebror hatade den och sa att jag inte skulle bry mig om vad någon sa om jackan bara jag tyckte att den var fin. Såå söt, var min lillebror idag ! Jag näst intill krävde jackan efter att han fått en skidjacka för 2400:- :)

MUMS PÅ DENNA
♥


with love// julia

Kvinnan i kassan log och var glad,
men hennes hjärta var brustet och ögat var blått.

Alkoholisten i den smutsiga busskuren,
nedfrusen men ändå så varm, varm av drycken,
han var förundrad över
vart skulle han få lägga ner sitt huvud, med en trygg känsla?

Punkaren med sina trasiga kläder och korp svarta hår,
lekte med tanken om att en dag bli stjärna,
ha flickor, droger, alkohol
men drogerna stannade hans hjärta.

Jag stod bredvid dem alla.

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut

Någon gång måste du bli själv

vilken känsla jag hade i bilen på vägen hem, tar upp lite punkter så ni kan känna stämningen, just imagine:

*KALLT som fan, men med högsta värmen på G.

*Plasttaket som fladdrade så jag trodde att jag inom en snar framtid skulle åka nercabbat.

*gasen i botten (vilket i mitt fall betyder 70 km/h, kanon!)

*AC/DC's Thunderstruck )som varckert vis spelades på oneFM) på HÖGSTA volym.

*trummande fingrar på ratten, trummande fötter på golvet, studsande rumpa på sätet.

Ja, tänk er allt var bara allmänt toppen, vilken känsla, vilken bil = GUDOMLIGT!




with love //julia ♥

Min bok, min självbiografi, som kommer att vara mitt projektarbete. Här kommer sanningarnas sanningar fram och inget annat. En bok om en drömmare, en bok om mig och ja, det kan låta egoistiskt, men det kommer bli en intressant historia som inte har fått sitt slut. Här kommer ett litet tjuvkik!

Året 1997
"Pappa flyttade i från, vad jag trodde var perfekt och det var en standard familj med två föräldrar, två barn och ett perfekt hus, i ett perfekt område. Jag och min lillebror skulle bo hos honom varannan helg, jag ville aldrig åka dit men var tvungen och varje gång grät jag.
När jag väl kom till pappa låste jag in mig på mitt rum och försökte hitta på ett sätt att rymma. Jag hade sett på film hur de knöt ihop lakan för att hissa sig ut genom fönstret, men det var inte så lätt när man bodde i en källare…

Tankarna gick genom mitt huvud hela tiden, jag måste härifrån. Varje gång vi åkte bil och det blev rött ljus hoppade jag ut ur bilen och sprang, ja, jag sprang så långt jag hann innan pappa kom och plockade upp mig igen. Det var helt enkelt en mardröm.

Idag sitter min pappa någonstans i Östersund med skulder upp till öronen, inget jobb och ingen dotter. Om han kunde bry sig om och älska mig hälften så mycket som spelen kanske jag kunde se honom i ögonen och tänka: aja, han är ju ändå min pappa. Men nu är det inte så och han har ingen dotter kvar.

Ja visst, jag skrattar, jag ler men inombords är det något som stör. Jag är ett barn med en mamma och utan en pappa."

old pic, but the same face.

with love // julia ♥